Supernatural en så kallad guilty pleasure
Supernatural. Termen “guilty pleasure” beskriver någonting som du inte kan låta bli att gilla, trots att det egentligen är en smula låg standard. Jag har rätt många sådana inom popkultur, varav de flesta jag helst väljer att behålla för mig själv för att inte bli stenad till döds av mina mer kulturfascistiska vänner.
En av de jag dock kan stå för, eftersom det är en hel del som älskar det på blodigt allvar, är TV-serien Supernatural. Den handlar om bröderna Sam och Dean Winchester som åker runt i USA och har ihjäl monster – varulvar och vampyrer, demoner och elaka änglar, spöken och poltergeists, och så vidare.
Namnen Sam och Dean kommer från On the Road, där man bytt Sal till Sam. Och de kör runt i en Chevrolet Impala – som egentligen skulle varit en annan modell, men eftersom seriens skapare hade en granne som dissade första bilvalet genom att istället föreslå Impalan då man ”får plats med en kropp i bagaget”…
Supernatural har massor av popreferenser
Varför jag nämner de här detaljer, är för att serien är helt knökafull av popkulturella referenser. Hela tiden. Det är mängder av sådana till rock ‘n roll, men även till andra TV-serier och inte minst filmer.
I ett avsnitt kommer Dean in med ett baseballträ med taggtråd snurrat runt sig, och säöger att ”dad loved this one”. För att förstå referensen måste man känna till att Sam och Deans pappa spelades av Jeffrey Dean Morgan, och att samma skådespelare även spelade karaktären Negan i TV-serien Walking Dead, där han svingar just ett baseballträ med taggtråd.
Sådant.
Jag är väldigt svag för den här typen av nördiga referenser. För att inte tala om den oändliga raden referenser till musiker inom klassisk rock. När de kontinuerligt säöger sig vara FBI-agenter så presenterar de sig alltid med namn från rock-scenen.
Eller metahumor som när Dean kallar en kvinnlig skådespelare i ett avsnitt för ”chick of the week”. För att inte tala om alla små detaljer som har med karaktären Chuck, vars syfte är att skriva en bokserie vid namn Supernatural, som handlar om just Sam och Dean.
Underhållande och bra säsongshandlingar
Bortsett från alla popkulturella referenser är det en underhållande serie. Det är inget mästerverk. Man kommer inte dela ut en Oscar till Supernatural. Men i likhet med exempelvis Grimm, som har ungefär samma handling men som är betydligt mer B än Supernatural, är det underhållande.
Supernatural har även en handling som sträcker sig över hela säsongen, och dessa är oftast välskrivna och spännande.
Det här är en TV-serie för binge-tittande. Med det sagt ska det påpekas att man nyligen förnyade serien till ännu en säsong. Det är nummer 14 i ordningen, vilket ger Supernatural priser för längsta serien inom fantasy och sånt. Det finns alltså en del avsnitt. Snart 300 för att vara exakt…
Du hittar serien på Netflix. Fast inte den svenska delen. Du behöver se den via exempelvis USA, med hjälp av en bra VPN-tjänst. Jag använder själv NordVPN för tillfället.
Läs också vad jag tyckte om The Orville.