Tommy k Johansson unplugged

Garbage Pail Kids

tkj — Thu, 24 May 2012 23:29:10 +0200

Garbage Pail Kids:

Född på 70-talet? Då minns du nog de här.

Lyssna på Millencolins nya album – gratis

tkj — Wed, 23 May 2012 04:25:40 +0200

Lyssna på Millencolins nya album – gratis:

Still alive and kicking!

P3 Browser: Hur man tjänar pengar på bloggen

tkj — Wed, 23 May 2012 02:56:00 +0200

P3 Browser: Hur man tjänar pengar på bloggen:

Ärligt talat har jag fortfarande inte vågat lyssna på det, eftersom jag tycker min småländska är så pinsam. Inte för att jag skäms för att vara smålänning - verkligen inte! - men det är ingen vacker dialekt. Det är nog svårt att bli uppfattat som allvarlig. Men där är i alla fall P3 Browser med inslaget där jag och Johanna Ögren är intervjuade på varsitt håll om att tjäna pengar på bloggen.

På tal om småländska försökte Emma (som inte har mycket dialekt) att få Hjalmar (som brås på mig) att prata bättre.

- Kan du säga kyrka?

- Köka.

- Nej, KYYYRRRRKAAA!

- KÖÖÖÖÖÖKAAAA!

Star Wars: The Perlman Wars

tkj — Sun, 20 May 2012 23:40:00 +0200

När jag har spenderat hela dagen med barnen, så behöver jag verkligen en stund för mig själv när de somnat. För tillfället ägnar jag min kvällstid åt att titta på Star Wars: The Clone Wars.

Jag viftade reflexmässigt bort den animerade serien när den kom, eftersom jag tillhör den gruppen inskränkta Star Wars-fans som anser att det bara finns 2,5 Star Wars-filmer och att allt annat är SHAIT!

Men det är faktiskt helt okej. Det är inte alls riktigt så fjantbarnsligt som det skulle kunna ha blivit.

I två avsnitt (Downfall of a Droid, avsnitt 6 i säsong 1, samt det efterföljande) var det med en biroll, en liten tjuvaktig skit vid namn Gha Nachkt. Min första tanke när jag såg den lilla animerade ödlevarelsen var “Shit, vad lik han är Ron Perlman!”.

Två sekunder senare var jag på IMDB och bekräftade att det var Ron Perlman. Alltså, Perlman gjorde rösten och animatörerna har plockat detaljer från hans utseende till Nachkt. Snyggt!

The Four Instants - Bogatini Galen dans! Tack till Sellergren...

tkj — Sat, 19 May 2012 00:35:05 +0200

The Four Instants - Bogatini

Galen dans! Tack till Sellergren för tipset.

Wookieepedia, the Star Wars Wiki

tkj — Fri, 18 May 2012 23:04:01 +0200

Wookieepedia, the Star Wars Wiki:

Galet omfattande Wiki för Star Wars-nördar. Över 93000 (!) artiklar.

Glad pajk.

tkj — Wed, 16 May 2012 16:56:29 +0200

Glad pajk.

Botmedel mot tinnitus?

tkj — Sat, 12 May 2012 06:46:03 +0200

Botmedel mot tinnitus?:

Ända sedan jag var barn har det tutat i öronen på mig. Jag har trott att det var normalt så det var först när jag läste om tinnitus i 20-årsåldern jag fick reda på vad det var. Nu är jag iofs van vid det och det stör mig inte förutom när jag är stressad och det blir värre. Fast det vore ju trevligt med botmedel för alla som lider av det.

Apoteken

tkj — Fri, 11 May 2012 13:01:41 +0200

Apoteken:

Inte så förvånande. Istället för att ha ett Apotek att hämta mina mediciner på, har jag idag 20 stycken som aldrig har några mediciner hemma.

Paniken när mobilen försvinner

tkj — Thu, 10 May 2012 22:50:00 +0200

Idag var jag och storhandlade på Citygross, som den fantastiska hemmapappa jag är. Hade Henry med mig, som låg i en sådan där babysits en del kundvagnar har. Eftersom jag glömde inköpslistan fick frugan mejla den, så jag läste den på mobilen. När jag skulle hämta sköljmedel la jag mobilen i knät på Henry och var borta i fem sekunder.

När jag kom tillbaka var mobilen borta.

Av en ren slump hade jag en annan mobil med mig, så jag ringde min vanliga. “Numret kan inte nås för tillfället”. Den paniken. Hade nån jävel snott mobilen? Jag började sakta inse vad det här innebär. Tänk alla konton man har inlagda i mobilen för mejl, Twitter, Facebook, Google, Evernote och gud vet vad. Ångest!

Ringde hustrun och hade paniiiik! Hon sa att hon skulle kolla upp hur jag spärrade mobilen och ringa tillbaka. Under tiden bytte jag, med skakande händer, lösenord på Facebook, samtidigt som jag insåg hur extremt mycket arbete det skulle vara att byta på alla konton.

Efter vad som kändes som en timme ringde hustrun tillbaka.

“Hur är det?” frågade hon.

“Åt helvete! Jag håller på att få en stroke!”

“Jag råkade slå fel nummer när jag skulle ringa, så jag jag ringde din vanliga mobil och en dam på Citygross svarade. De har hittat din mobil och den finns i receptionen.”

Den känslan.

Henry hade förmodligen sparkat ner mobilen på golvet och någon anställd hade sett den och lämnat in den till receptionen. Tur att jag var där på morgonen när det var relativt folktomt, för hade det varit en fredag efter löning klockan 17:30 hade det varit kört.

Vad jag lärde mig av det här, är att aktivera lösenordet i min Lumia. Jag har också insett hur extremt känslig information som finns i våra mobiler. Man tänker kanske inte på det förrän man förlorar mobilen, men det är värt att fundera över.

Det är i sådana här lägen jag kan förstå varför det kan vara en bra försäkring att skaffa någon form av säkerhetsapp som låter dig låsa och radera mobilen på distans. iOS har till exempel flera bra grejor, som att Hitta min iPhone och att all data på mobilen ska raderas efter tio misslyckade försök på lösenord.

Kändisars hårsäckar

tkj — Tue, 08 May 2012 19:02:59 +0200

De flesta män drabbas förr eller senare i livet av att hårsäckarna omorganiserar sig. Jag har en teori om att mäns hårsäckar ligger relativt lösa under huden, och att gravitationen gör att de med tiden förflyttar sig från huvudet och “rinner” neråt, för att fastna i öron, på axlar och rygg.

Själv har jag haft ett fantastiskt hår. I 20-årsåldern brukade jag klippa mig en gång om året, och brukade ha långt tjockt mörkt hår i hästsvans. Det finns tyvärr inte så mycket bildbevis men jag har gott om vittnen. Föreställ dig Lorenzo Llamas i sina glansdagar (om han nu har haft några sådana).

De första gråa hårstråna kom när jag var runt 18 år. Men eftersom det fortfarande var hår så spelade det ingen roll. När jag var 26-27 och gick till frisören för min årliga klippning lät det så här:

- Såå… Har du någon släkting som fick grått hår tidigt?

- Ja, min morbror, så det är väl därifrån.

- Hmm… Började din morbror bli tunnhårig tidigt?

- VA?!

Så var det med det. Jag lät det växa ut en sista desperat gång när jag var 30, för att säga hejdå till håret. När det var så långt att jag kunde sätta upp det i hästsvans hade jag det i några veckor, och sedan lät jag frugan plocka fram en hårtrimmer och dra av allt till ett par millimeter.

Sedan dess sköter jag friseringen själv. Antingen kör jag min hårtrimmer på 2 millimeter, eller så går jag över det med rakhyvel och tar bort alltihop. Jag kompenserar genom att låta skäggstubben vara utväxt.

På webben finns allt. Som till exempel:

Långsiktiga Internetprojekt?

tkj — Mon, 07 May 2012 10:53:47 +0200

Härom dagen ringde min gamla vän Thomas Svenson, som jag gav en hjälpande hand till på tidningen AmingaInfo i slutet av 90-talet. Vi pratade en massa om allt möjligt. Bland annat diskuterade vi skillnaden i hur många ser på sitt arbetsliv idag.

Thomas har bott i Spanien i många år och en väsentlig skillnad mellan Spanien och Sverige är att spanjorerna överlag arbetar för familjens skull, medan svenskarna arbetar för karriärens skull. (Generalisering så klart.)

Jag insåg att jag omedvetet har förändrat mig sedan jag fick barn och sedan jag blev jättesjuk och fick opereras. Tidigare arbetade jag verkligen för karriärens skull, hårt och mycket och njöt av att tjäna allt mer pengar. Men till priset av att jag dels missade mycket av vår äldsta sons första år, samt att det gjorde mig sjuk.

Jag älskar fortfarande att jobba, men idag sätter jag alltid familjen först. Jag jobbar ytterst sällan mer än 40 timmar i veckan (fast nu är jag pappaledig på heltid). Jag hade kunnat tjäna mer pengar på att jobba mer. Men som det är idag är jag nöjd med att kunna omsätta tillräckligt för att betala företagets omkostnader, pension och försäkringar och en helt okej lön.

Den här diskussionen ledde vidare in på nätentreprenörer. Vi kom fram till att ovanligt många arbetar extremt kortsiktigt när det kommer till Internetbolag. Man riktar in sig på att casha in så fort som möjligt. Alltså jobba stenhårt och antingen snabbt sälja så mycket som möjligt av produkten eller tjänsten, eller att sälja hela bolaget.

Långsiktigt arbete är inte lika vanligt. Nätbolag som arbetar med en affärsidé som ska hålla i många år framöver och vars främst ekonomiska mål är att går runt och kunna betala löner och sådant. Företag inom andra branscher jobbar ofta så. Ta hantverkare till exempel, eller bilmekaniker. Inte brukar de drömma om att casha in?

Nu menar jag inte att något av sätten är bättre än det andra. Vi är alla olika och har olika mål med vårt arbetsliv. Men jag tycker att det är intressant.

Hur jobbar mina bloggkollegor?

tkj — Mon, 07 May 2012 00:03:18 +0200

Det händer att jag kollar upp bloggar som rör sig inom andra segment än mitt eget. Sådana som har bloggaren själv som genre. Och det är här de allra flesta bloggare finns. Alltså sådana som skriver om sig själva.

Här kommer några kända bloggare:

Alla de här bloggarna har många gånger fler besökare än vad min blogg har (alltså inte den här, utan mitt jobb). Antingen är antalet besökare inte så viktigt, eller så gör jag något fel.

Kanske borde jag lägga upp fler foton på duschcreamen jag använder (Barnängen för känslig hud) och på mitt könsorgan, och börja vara mer oförskämd. Men jag är förmodligen lite för väluppfostrad för det. Läs: svennebanantråkig.

Här är några typexempel på hur tråkigt jante-uppfostrad jag är:

När jag har ätit klart och är mätt, placerar jag kniv och gaffel liggande klockan 14:20 på tallriken, för att tala om att jag är klar.
Jag klipper aldrig gräset, eller gör andra saker som är högljudda, på röda dagar, trots att jag inte är religiöst uppfostrad (är ateist, i likhet med större delen av släkten).
Jag säger alltid tack för maten.
Jag hälsar på personer jag möter när jag är ute och promenerar i byn, även om jag inte har den blekaste aning om vilka de är, för så gör man på landet.
Jag försöker verkligen att undvika svordomar när jag pratar med personer jag inte känner tillräckligt väl.
Jag pratar med min mamma tre-fyra gånger i veckan.
Jag kastar aldrig skräp i naturen, och jag källsorterar.
När någon frågar hur jag mår svarar jag alltid att jag mår bra, även om jag har sådan ledvärk att jag knappt kan röra på mig, magen smärtar, jag håller på att få migrän och en brunstig grävling håller för fullt på att gnaga sig igenom mitt vänstra smalben.
Hittar jag en plånbok eller lösa pengar över 19 kronor, lämnar jag in dem på ICA, polisen eller liknande.
Om en helt främmande gammal person behöver hjälp med något, erbjuder jag mig.
Knackar Jehovas Vittnen på dörren ber jag dem vänligen men bestämt, och med ett leende på läpparna, att dra åt helvete.

Så jag antar att jag saknar vad som krävs för att bli en framgångsrik bloggare inom genren dagbok/dokusåpa. Jag är alldeles för urbota tråkig. Och jag trivs för bra med det för att ändra på mig.

Antar att jag bara är lat.

Att ansöka och anmäla föräldrarledighet

tkj — Sun, 06 May 2012 20:40:33 +0200

Har du barn? Har du varit föräldrarledig? Har du försökt använda Försäkringskassans webbplats? Uuuurh…

Efter att ha fyllt i tolv miljarder frågor, klickar jag “Gå vidare”. Resultatet är en sida som säger:

Den här tjänsten är inte tillgänglig

Om du använder bakåt- eller framåtknapparna eller laddar om sidan avbryts flödet. För att gå vidare i flödet måste du använda knappen “Gå vidare”. Observera att du är inloggad och har möjlighet att använda andra tjänster i Mina sidor.

Via telefon går det inte att anmäla eller ansöka. Men däremot talar de om för mig att jag ska använda Internet Explorer, vilket jag gjort, och att det då ska fungera. Och, nej, jag använder inte en “Mac-dator”, eftersom de enligt supporten inte är bra (men frugan kunde ansöka via Mac).

Uuuurh…

Godmorgon världen!

tkj — Sun, 06 May 2012 08:53:45 +0200

Du slår upp ögonen och känner dig helt utvilad. Solen skiner in genom persiennerna i sovrummet, och fågelkvitter hörs utifrån. Det är söndag, så du har inte bråttom utan ligger kvar en stund innan du sträcker på dig som en katt för att bli av med stelheten.

Efter tio minuter går du upp, tar på dig morgonrocken och går ner till köket. Där sätter du på kaffekokaren under tiden du går ut och hämtar tidningen i brevlådan. När du kommer in doftar hela köket av nybryggt kaffe. Du häller upp en stor kopp, som du tar med dig ut i trädgården. Du hittar ett vindstilla läge mot husväggen, där solen värmer, och där du sätter dig med kaffet och tidningen och…

BEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEP!!! Välkommen till verkligheten!

Jag vaknar med ett ryck efter 3,5 timmars sömn och vet knappt var jag är någonstans.

“PAAAPPAAAA! HJÄLP! PAPPAAAA!!”

Treåringen har klättrat upp i crosstrainern och kommer inte ner. Och bebisen har vaknat och är så hungrig som bara en 2-månadersbebis kan vara.

“AAAAAAIIIIIIHHHH!!!”

“PAAAAPPAAAA!!”

Lyfter ner sonen, och tar upp den yngsta, för att gå ner till köket.

“Pappa, jag vill ha lite frukost.”

“Ja, du ska få frukost.”

“AAAAAIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!!!”

“Jag vill ha min yoggi.”

“Din yoggi är slut, så du får ta mammas.”

“NEJ! Jag vill inte ha mammas! Jag vill ha min yoggi!”

“AAAAAIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!!!”

“Men den är slut. Det finns inget kvar.”

“JOOO! Jag VILL ha min yoggi!”

“AAAAAIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!!!”

“Din yoggi är slut. Titta i kylskåpet.”

“AAAAAIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!!!”

“Det finns visst min yoggi!”

“AAAAAIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!!!”

“Var någonstans då? Peka på din yoggi.”

Treåringen står och glor i kylskåpet i en stund.

“Jag vill ha mammas yoggi. Min yoggi är jätteslut.”

“AAAAAIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!!!”

“Pappa, jag vill ha knäckebröd!”

“Vad vill du ha på knäckebrödet?”

Snälla, snälla, snälla, säg att du vill ha leverpastej eftersom det är det enda som finns bortsett från marmelad och det får du inte.

“Leverpastej.”

YES!

“AAAAAIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!!!”

“Okej, jag ska bara göra klart lillebrors välling, så fixar jag din frukost sen.”

“Jag vill inte ha flingor i yoggin!”

“Nähä. Nej, då får du inga.”

“AAAAAIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!!!”

“Jag vill inte ha banan heller!”

“Nej, okej.”

“Jag åt banan igår”, säger han och pekar på en halväten banan han slängt på bordet. “Den går inte äta. Den jättegammal.”

“Jajaja, jag ska snart fixa din frukost.”

“Pappa. PAPPA!”

“AAAAAIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!!!”

“Ja?”

“Vad du gör?”

“Jag gör lillebrors välling.”

“Jag vill ha lite frukost!”

“Ja, jag ska göra din frukost strax!”

“AAAAAIIIIIIIIIIIHHHHHHHH!!!”

“Pappa! Min yoggi jätteslut!”

Jag kastar en längtansfull blick mot kaffekokaren under tiden jag försöker bre leverpastej på ett knäckebröd samtidigt som jag har en gallskrikande bebis som kränger som en krokad daggmask i famnen.

Puh.

Slötittar på UFO-folk på TV

tkj — Sat, 05 May 2012 12:02:01 +0200

Något jag tycker är rätt kul är att kolla på TV-program om folk som säger sig vara besökta av rymdvarelser.

Just nu tittar jag på ett program om David Icke, som bland annat är känd för sin teori om att en reptilras styr världen. Kända reptiler är George W Bush, Queen Elizabeth II och Kris Kristofferson (!). Jag lägger gärna till min gamla hemkunskapslärarinna, som var en riktig jävla skräcködla.

De flesta som blir bortförda eller ser aliens berättar ungefär samma sak. De ligger och sover, och vaknar upp till att få se aliens. Ibland kan de inte röra sig. Efter en stund är rymdvarelserna borta.

Det finns ett synnerligen vetenskapligt faktum som förklarar alla den här typen av syner; alltså att man vaknar och ser något som sedan försvinner, och att man ofta är paralyserad. Det kallas för sömnparalys. Väldigt välkänt och dokumenterat. Jag har själv vaknat upp och sett en tjej jag kände stå och titta ner på mig. Skrämde skiten ur mig, även om jag vet varför det kan bli så. Drömmen hänger helt enkelt kvar och blandas med det man ser.

En av de mest kända abductions (i brist på svensk term; alltså att bli bortförd av aliens) är Herbert Schirmer. Hans upplevelse har förklarats med en sömnparalys. Han var också den första som rapporterade sig ha sett reptiler, och inte de vanliga små grågröna männen som annars är populärt. (Dessutom sa han sig fått en analprob, vilket dock naturligtvis inte hittades när man undersökte hans tarmar.)

Schirbert drabbades av sin bortförning/sömnparalys i december 1967. Varifrån kan han ha fått reptiler, kan vi undra? Efter lite sökande hittade jag avsnittet Arena i den väldigt populära TV-serien Star Trek, som sändes tidigare under 1967. I avsnittet slåss Kapten Kirk med Gorn - en stor reptil, som ser ut som de reptiler som UFO-folket påstår sig se.

Wikipedia är sjukt roligt.

Nymfoman höll man fången som sexslav

tkj — Tue, 01 May 2012 18:31:11 +0200

Nymfoman höll man fången som sexslav:

Under de fem timmar han hölls inlåst tvingades han till åtta samlag.

ÅTTA!

Gröna fingrar? Snarare svarta.

tkj — Tue, 01 May 2012 18:28:26 +0200

Vår! Har spenderat hela dagen ute i trädgården. Sedenligt har jag, liksom varje år, slarvat bort de nya trädgårdshandskar jag alltid köper när snödropparna börjar ploppa upp. Så nu är mina händer svarta, uttorkade av all tvål, fulla med småsår och svider som ett litet helvete.

Jag (eller rättare sagt vi, eftersom jag har en fru också) har rensat rabatter och jordgubbsland, flyttat växter, grävt upp maskrosor från grusgångarna, vattnat, räfsat, staplat sten (Småland) och plockat undan lemlästade sorkar, fåglar och råttor som katterna lekt med.

Efter vinterns köksbygge har trädgården varit full av skräp, virke och cement. Allt det är, till grannens lycka (vi delar gräsmatta), numera borta. Eller, tja, det ligger på en släpvagn i alla fall.

Förra sommaren gick handtaget till gräsklipparen av, vilket i kombination av sjukdom som gjorde att jag sköt reperationen framför mig, lett till att vårt gräs är tio meter högt. Jag fasar inför den första klippningen. Och ju längre tid jag tar på mig att fixa gräsklipparen, desto värre blir det.

Hjalmar har varit på sjön med morfar och dragit upp nät fulla av mört (kräftbete, inget annat) och gädda, och Henry har sovit som en klubbad säl i vagnen.

Nu ska jag jobba lite. Så det var min dag. Väldigt svensson alltså. Det är ju inte så att jag alltid är online.

Valborg

tkj — Mon, 30 Apr 2012 17:31:54 +0200

En kul grej här i byn är att Klavreströms Samhällsförening anordnar en sjukt stort fyrverkeri på Valborg. Störst i Småland så vitt jag vet. På riktigt, absurt maffigt. Vårt hus ligger vid vattnet där de skjuter av det, så vi kan njuta av det från trädgården.

En annan grej är att min mormor hette Valborg. Hon är död nu, vilket inte är kul, för hon hann aldrig träffa sina barnbarnsbarn. Skänker en tanke.

Grillar med en handfull vänner ikväll. Efter att ha knuffat runt snorisarna i vagn i vårsolen hela förmiddagen tänker jag ligga på soffan och lata mig en stund. Så det så.

When You Get To Call Yourself A Writer

tkj — Mon, 30 Apr 2012 16:06:10 +0200

When You Get To Call Yourself A Writer:

Läsvärt!