Garbage Pail Kids →
Född på 70-talet? Då minns du nog de här.
Läs inte den här bloggen om du är helt ointresserad av: min son, min fru, mina katter, mitt hus, mitt arbete, heavy metal, filmer, TV-serier, mina kompisar, sarkasm och tramsig humor. Om du mot all förmodan skulle vara intresserad av detta, kan jag föreslå att du antingen söker professionell hjälp eller fortsätter läsa bloggen.
Ärligt talat har jag fortfarande inte vågat lyssna på det, eftersom jag tycker min småländska är så pinsam. Inte för att jag skäms för att vara smålänning - verkligen inte! - men det är ingen vacker dialekt. Det är nog svårt att bli uppfattat som allvarlig. Men där är i alla fall P3 Browser med inslaget där jag och Johanna Ögren är intervjuade på varsitt håll om att tjäna pengar på bloggen.
På tal om småländska försökte Emma (som inte har mycket dialekt) att få Hjalmar (som brås på mig) att prata bättre.
- Kan du säga kyrka?
- Köka.
- Nej, KYYYRRRRKAAA!
- KÖÖÖÖÖÖKAAAA!
När jag har spenderat hela dagen med barnen, så behöver jag verkligen en stund för mig själv när de somnat. För tillfället ägnar jag min kvällstid åt att titta på Star Wars: The Clone Wars.
Jag viftade reflexmässigt bort den animerade serien när den kom, eftersom jag tillhör den gruppen inskränkta Star Wars-fans som anser att det bara finns 2,5 Star Wars-filmer och att allt annat är SHAIT!
Men det är faktiskt helt okej. Det är inte alls riktigt så fjantbarnsligt som det skulle kunna ha blivit.

I två avsnitt (Downfall of a Droid, avsnitt 6 i säsong 1, samt det efterföljande) var det med en biroll, en liten tjuvaktig skit vid namn Gha Nachkt. Min första tanke när jag såg den lilla animerade ödlevarelsen var “Shit, vad lik han är Ron Perlman!”.

Två sekunder senare var jag på IMDB och bekräftade att det var Ron Perlman. Alltså, Perlman gjorde rösten och animatörerna har plockat detaljer från hans utseende till Nachkt. Snyggt!
Galet omfattande Wiki för Star Wars-nördar. Över 93000 (!) artiklar.
Ända sedan jag var barn har det tutat i öronen på mig. Jag har trott att det var normalt så det var först när jag läste om tinnitus i 20-årsåldern jag fick reda på vad det var. Nu är jag iofs van vid det och det stör mig inte förutom när jag är stressad och det blir värre. Fast det vore ju trevligt med botmedel för alla som lider av det.
Inte så förvånande. Istället för att ha ett Apotek att hämta mina mediciner på, har jag idag 20 stycken som aldrig har några mediciner hemma.
Idag var jag och storhandlade på Citygross, som den fantastiska hemmapappa jag är. Hade Henry med mig, som låg i en sådan där babysits en del kundvagnar har. Eftersom jag glömde inköpslistan fick frugan mejla den, så jag läste den på mobilen. När jag skulle hämta sköljmedel la jag mobilen i knät på Henry och var borta i fem sekunder.
När jag kom tillbaka var mobilen borta.
Av en ren slump hade jag en annan mobil med mig, så jag ringde min vanliga. “Numret kan inte nås för tillfället”. Den paniken. Hade nån jävel snott mobilen? Jag började sakta inse vad det här innebär. Tänk alla konton man har inlagda i mobilen för mejl, Twitter, Facebook, Google, Evernote och gud vet vad. Ångest!
Ringde hustrun och hade paniiiik! Hon sa att hon skulle kolla upp hur jag spärrade mobilen och ringa tillbaka. Under tiden bytte jag, med skakande händer, lösenord på Facebook, samtidigt som jag insåg hur extremt mycket arbete det skulle vara att byta på alla konton.
Efter vad som kändes som en timme ringde hustrun tillbaka.
“Hur är det?” frågade hon.
“Åt helvete! Jag håller på att få en stroke!”
“Jag råkade slå fel nummer när jag skulle ringa, så jag jag ringde din vanliga mobil och en dam på Citygross svarade. De har hittat din mobil och den finns i receptionen.”
Den känslan.
Henry hade förmodligen sparkat ner mobilen på golvet och någon anställd hade sett den och lämnat in den till receptionen. Tur att jag var där på morgonen när det var relativt folktomt, för hade det varit en fredag efter löning klockan 17:30 hade det varit kört.
Vad jag lärde mig av det här, är att aktivera lösenordet i min Lumia. Jag har också insett hur extremt känslig information som finns i våra mobiler. Man tänker kanske inte på det förrän man förlorar mobilen, men det är värt att fundera över.
Det är i sådana här lägen jag kan förstå varför det kan vara en bra försäkring att skaffa någon form av säkerhetsapp som låter dig låsa och radera mobilen på distans. iOS har till exempel flera bra grejor, som att Hitta min iPhone och att all data på mobilen ska raderas efter tio misslyckade försök på lösenord.